3500meter
det har gått ett tag sedan jag skrev in den här bloggadressen i sökfältet.
jag skyller på våren.
Det är nämligen så att vid den här tiden varje år går jag in i en liten vårdepression.
(= inspirationen och kreativiteten flyger ut genom fönstret.)
Det är varken kallt eller varmt ute,
solen lyser i och för sig,
men det blåser förmycket för att man ska kunna känna att den där eldklumpen faktiskt värmer.
Tack vare den fantastiska influensan som jag drog på mig har jag en heldel skolarbete som behövs tas igen.
Men jag har hamnat i en förnekelse fas.
Tills idag.
Nu sitter jag och ritar en normal tillväxtkurva för en bakteriekultur.
Men jag ska berätta om vad jag gjorde igår.
Jag Emma Josefina Larsson hoppade ut ur ett flygplan på 3500 meter.
(tretusenfemhundra meter!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
Jag hade ett fantastiskt stöd med mig (Bästaste Max och min projektkompis som kom på hela denna galna idén som involverar mitt flygande över marken)
och på köpet fick jag ett par extra föräldrar (Maxs syster och hennes kärlek)
(som egentligen bara är några få år äldre än jag själv, alltså på tok för unga för att ha ett 19årigt barn)
När jag var påväg ner till marken igen svävandes i en orange fallskärm var jag spyfärdig.
Men det där frittfallet var bland det vidrigaste och coolaste jag någonsin gjort.
Jag fick även styra den där fallskärmen alldeles själv, dock lyckades jag göra mig själv
alldeles åksjuk då jag fick fallskärmen att cirkulera runt runt runt i en jäkla fart.
Väl nere på marken igen möttes jag av applåder
och satans vad stolt jag är över mig själv.
jag försöker ladda över filmen på mitt hopp, men det verkar inte gå just nu.
nu ska jag fortsätta leva ett effektivt liv denna söndag!
"Imorgon är det måndag!"
Är något ni ska lyssna på, Adam och Antoine pratar skit om allt!
+100
Om hundra dagar är jag klar med skolan.
En fin känsla kan jag lova.
Så ikväll ska det firas riktigt ordentligt
(!!!!!!!!)
1: Något jag missat
Under alla dessa år jag fotograferat så har jag aldrig haft intresset för att redigera mina bilder så mycket, jag har arbetetat med skärpa, kontraster och inte något mer avancerat, idag känner jag nog att jag bör lära mig det innan det kommer ifatt mig. Tänkte därmed ploga igenom moderskeppet.se grunder för att ha något mer att stå på.
Lovet kommer imorgon och jag kommer vara "sambo" med Emma i en vecka, sådet ska vara.
Break the right leg or just kill the heart.
Nu äntligen är jag inte helt sängliggandes med den hemska influensa som har varit bosatt i min kropp i över en vecka.
Dock missade jag första dagen på bokrean idag. Ganska sur för det faktiskt.
Hoppas på att min kropp orkar ta sig till bokhandeln imorgon då min hjärna skriker efter olästa ord och inspiration.
det jag har märkt under denna vecka i sängen (mer än att västra sidan av grönland ser ut som en gubbe på kartan i en viss vinkel) är att:
dagens skola inte har i tanken att eleverna är mänskliga och faktiskt kan råka ut för influensan och därmed
också missa en hel veckas undervisningen.
otroligt synd måste jag säga.
MEN. nu ska jag låta en optimistisk fläkt fylla mitt liv.
och fortsätta räkna upp skillnader mellan stoicismen och epikurismen.
(ja jag ifrågasätter varför jag valde filosofi framför matte E just nu)
Jag låter röster som dessa göra mig frisk.
Dagar som dessa
Saknar sommarlov, eller någonslags form av ledighet.Helgerna är slut innan dem ens börjat.
---------------------------
Okej,
Idag är jag övergiven.
Jag kom hem med bultande arm och tårar i ögonen efter att ha tagit spruta
(ja, jag har en fruktansvärd rädsla för nålar som ska stickas in i mitt skinn).
Jag gick raka vägen till min mor som låg i hög feber i sin säng och började berätta om det trauma
som en vaccination faktiskt är för mig.
Hon började snarka innan jag ens hade hunnit berätta om hur sprutan såg ut.
Jag tvingas dessutom ta ut hundarna vareviga hundpromenad, trots att mina bihålor
leker: "nu ska vi få Emma att få så ont det bara går". (för tydligen är jag friskas i familjen).
Min kille som borde vara här och vyssa och pyssla om mig,
han är hemma hos sig och äter.
Och imorgon har jag ett dumt seminarium, som jag inte kunnat pluggat till pga
ont i öronen och huvudvärk.
med vänliga hälsningar
//ÖVERGIVEN SJUK TJEJ
I dreamt about you last night, and I fell out of bed twice.
Igår var det en jävla hysteri.
Alla P3:s program handlade om "hata eller älska den 14:e februari".
Chokladasken som jag och Andreas skulle köpa, var slutsåld.
Män sprang runt med blombuketter och letade lite vilset efter vilken choklad som skulle uppskattas mest.
Jag gillar inte riktigt det här materiella som hänger över dagen,
men att vara lite extra kärleksfulla är ju faktiskt fint.
För visst kan man vara kär varje dag,
men ibland så glömmer man bort att göra det där vardagsfina.
Jag och Andreas låg i sängen och åt choklad och varma mackor,
vilket vi aldrig hinner göra på tisdagar egentligen.
Så.
Vardagskärlek är bland det finaste. Utan det där konstlade klichékänslan.
Dag 13
Ispromenad
Som de fina friluftsmänniskorna vi är, begav
vi oss ut på mälaren för lite ispromenad i den fina vårsolen som log fram ett tag idag.
Vi drack varm choklad och kunde inte bestämma vilka vi trodde var gärningsmännen till
vandaliseringen av Hotell Utter Inn. Men vi promenerade vidare och det var en fin söndag.
Enter the Ninja.
Den här helgen består utav godis, sömn och plugg.
Äntligen fick jag mina 12 underbara timmars sömn som min kropp faktiskt kräver för att
fungera som alla andras.
Fast den här hjärnan jag har är tydligen inte nöjd med det antalet sömntimmar.
Livet är ganska så vitt (snö ute ju) kallt (minusgrader) och tråkigt.
Så tyvärr sinar kreativiteten.
Men den kanske kommer tillbaka snart.
Får vi hoppas.
Ja, men du sa ju
Vill just nu få mitt objektiv sålt, så jag kan köpa mina studioblixtrar, sedan sluta skolan för att bo
ett par år i Stockholm eller i någon annan intressant stad för att göra de projekt jag vill göra.
Men där kom ett problem: Ekonomi.
Det har jag inte.
Så då sket sig det.
Förgyller dessa dagar med Emma, träning & jobb, mina dagar är för tillfället inte roligare än så.
Nära vänner
Önskar all lycka och bra hälsa till mina närmaste vänner.
Även om ni gör dumma beslut ibland, blattar.
Onsdagsbilder.
Jag råkar vara beroende av friterad potatis och glitter. Men mest
glitter. Love it.
Förmodligen den finaste killen i världen. Röda läppar passar onsdagar
tycker jag!
Mustasch
Jag har valt att spara ut mustasch ett litet tag som en hyllning för mustaschkampen.
Får se hur länge det håller, men känns kul och bra.
Jag lär mig vad ensam betyder.
ibland får man faktiskt klaga!
Idag skulle en del av min familj, samt släkt fira en kusin.
För hon har börjat leva livet som 30 åring.
Vi skulle äta på resturang och det första vi möts av är en brinnande brasa.
Vilket ju verkar riktigt lovande. (men tro mig, skenet kan bedra!!!)
Sen kom menyn in.
Efter mycket om och men beställde jag en hamburgare med pommes frites.
För det kan väl ingen människa misslyckas med, tänkte jag.
Min manliga kusin som satt mittemot mig tyckte samma sak.
(Men överbevisade (!!), man kan tydligen misslyckas med hamburgare + friterad potatis.)
Pommes frites ska inte droppa olja.... och det ska inte droppa vatten ifrån en hamburgare..
(men det visste inte kocken)
När drickorna skulle serveras välte vår servitris en fanta som fanns på hennes bricka,
vilket resulterade att den manliga kusinens rygg, skjorta och jeans fick en vacker fantadusch.
Förrätterna som skulle "ingå till alla" serverades till alla utom två.
Och på frågan: "Vad är det här för något?"
gav servitören svaret: "ehm... det ser ju ut som mosad lax..... och.... eeeeee.....ööööhhh...paprika?"
När han stirrat klart på "den mosade laxen" gnuggade han sig fundersamt i ögonen. Serverade den sista förrätten och lunkade ut till köket.
(av någon annan servitris fick jag hatten avslagen när hon skulle duka av bordet)
Till efterrätt var det någon form utav tiramisu (som bättre beskriv som misslyckad citroncheescake)
.... som även var dränkt i dill.. vilket var en hemskt udda (vidrig och äcklig) kombination.
Eller som min syster utvärderade i bilen.
"Det kändes som ett avsnitt ur programmet kniven mot strupen"
Och alla i bilen kunde bara hålla med henne.
Maten var bland det värsta. servicen också.
Men vi fick en hel del skratt
och det är ingenting vi glömmer i första taget!
Detta är min systers efterrätt.
Min hade mer dill än detta.
(dill smyger in i själva "tiramisun", och bryter smaken på ett hemskt otrevligt sätt.)
Nu kanske ni tycker att jag är bitter och klagar på oväsentliga saker.
Men mat är inte oväsentliga saker ska jag säga då!
Inte heller att få hatten avslagen av någon beväpnad med en tesked!!
FINFREDAG!!!
Åh hej vad jag har längtat efter den här dagen.
Började räkna ner i söndags och nu ÄNTLIGEN är det min absoluta favoritdag.
Varför har jag spenderat 5 dagar till att längta efter denna just denna dag?
Det undrar jag med faktiskt, dricker min tredje espresso för att bli pigg
och idag ska jag le extremt mycket.
svett.
Igår var jag på mitt livs första spinningspass med min allra käraste person.
Det är bland det värsta jag har gjort.
Efter en kvart såg jag den där tunneln med ett tydligt ljus i slutet.
Något som frustrerade mig något fruktansvärt var att Andreas var genuint lycklig och hela tiden ökade på motståndet på cykeln.
Och att den manliga instruktören med tajta röda kläder mimade till varje dansbandslåt.
Lyckligt nog överlevde jag, med det var dock med nöd och näppe.
Andreas tycker att vi borde gå på det här träningspasset MINST tre gånger i veckan.
Jag säger visst.
