det har gått ett tag sedan jag skrev in den här bloggadressen i sökfältet.

jag skyller på våren.

Det är nämligen så att vid den här tiden varje år går jag in i en liten vårdepression.

(= inspirationen och kreativiteten flyger ut genom fönstret.)

Det är varken kallt eller varmt ute,

solen lyser i och för sig,

men det blåser förmycket för att man ska kunna känna att den där eldklumpen faktiskt värmer.

Tack vare den fantastiska influensan som jag drog på mig har jag en heldel skolarbete som behövs tas igen.

Men jag har hamnat i en förnekelse fas.

Tills idag.

Nu sitter jag och ritar en normal tillväxtkurva för en bakteriekultur.

Men jag ska berätta om vad jag gjorde igår.

Jag Emma Josefina Larsson hoppade ut ur ett flygplan på 3500 meter.

(tretusenfemhundra meter!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)

Jag hade ett fantastiskt stöd med mig (Bästaste Max och min projektkompis som kom på hela denna galna idén som involverar mitt flygande över marken)

och på köpet fick jag ett par extra föräldrar (Maxs syster och hennes kärlek)

(som egentligen bara är några få år äldre än jag själv, alltså på tok för unga för att ha ett 19årigt barn)

När jag var påväg ner till marken igen svävandes i en orange fallskärm var jag spyfärdig.

Men det där frittfallet var bland det vidrigaste och coolaste jag någonsin gjort.

Jag fick även styra den där fallskärmen alldeles själv, dock lyckades jag göra mig själv

alldeles åksjuk då jag fick fallskärmen att cirkulera runt runt runt i en jäkla fart.

Väl nere på marken igen möttes jag av applåder

och satans vad stolt jag är över mig själv.

jag försöker ladda över filmen på mitt hopp, men det verkar inte gå just nu.

nu ska jag fortsätta leva ett effektivt liv denna söndag!