När jag som liten vaknade upp på morgonen dagen då jag fyllde år,

sträckte jag alltid ut mig under täcket för att kontrollera att jag hade växt under natten.

För jag hade ju faktiskt blivit ett helt år äldre på bara en natt.

Födelsedagar har alltid varit någonting heligt för mig.

Eftersom att Andreas föddes idag för exakt 17 år sedan, ville jag ge honom en fin dag.

För om han inte hade kommit till världen, hade han inte kunnat fylla min vardag med gitarrspel,

kyssar, kärlek, hångel, känslor och underbara stunder.

Trots att Andreas inte växt en enda centimeter under natten fick han nog en fin dag. (det är iallafall vad jag hoppas)

Jag började med att servera frukost, nybakade muffins,scones och så gräddade vi våfflor.

(Självfallet fick andreas sin burk Nutella.)

På stolen som Andreas alltid sitter på i köket låg morgonpresenten gömd.

När han drog ut den för att sätta sig på den, låg ett par löparskor med en rosett knutna runt sig.

Jag hoppas att de passar.

Sen åt vi så klart lunch på Spicy.

Och min familj blev inbjudna på finmiddag hos Andreas.

och nu sitter han på sängkanten med gitarren och visslar.

Och jag kan inte fatta att han faktiskt är min.

Och han kan få världen att se så fin ut.

Och jag hoppas att han fick en fin dag.

För det var vad jag ville ge.