Den mannen som idag hjälpte mig när jag var sekunden ifrån att spy och svimma efter jag hade gymmat.

Jag lyckades harkla mig ut något när han gick förbi och han visste direkt hur han skulle hantera situationen.

Jag blir gråtfärdig och genuint glad av att det finns sådana människor, som inte tvekar

en enda sekund på att hjälpa en medmänniska, det är vackert.

Det är vad vi människor är skapade till, att hjälpa varandra och stärka varandra.

Inte låta oss tryckas ner för att den andra har det lite bättre, för ja så klyschigt som det skrivs, så

är kärlek, oavsett vilken slags kärlek det är. Det viktigaste vi har på denna jord.

Och ja, jag älskar dig, okända man. För just vem du är och hur du hanterade den situationen.

(Du ska få ett bakverk, eller en blomma du okända man)