Idag upptäckte jag till min förtjusning att glöggflaskorna står uppstaplade i (så gott som) oändliga rader i matbutikerna.

och varför denna barnsliga lycka över några glasflaskor?

Jo, för nu när solen knappt lyser och det luktar höst ute kopplar mina synapser plötsligt om.

Simsalabim.

och plötsligt avbyter glögg min extrema espressoförtäring.

Min käraste vän Karl spädde på detta november-december-januari-beroendet genom att presenterade mig för vitglögg i helgen, vilket var ett oerhört trevligt möte.

Så nu ska jag på utflykt till närmaste mataffär för att erövra ett par flaskor!