Idag var jag på mitt 2011:as första och förmodligen även sista Lucisatåg.

Det var nämligen julkonsert.

Efter min lillasysters duett så skrek jag ett peppande wohhooooo.

Det uppskattades inte.

Jag fick oförtjänt arga blickar från den övriga publiken.

Annars var (nästan) allt super fint.

Speciellt mycket tyckte jag om den kanske 6 åriga pojken på första raden.

Han var stjärngosse,

sjöng inte en ton, vände demonstrativt stjärngossestjärnan upp och ner

och försökte inleda en konversation med stjärngossen på hans högra sida.